Konstnären på familjens gård på Fårö.
90-talets första hälft. Picture: Tomas Brusell.
Åke Cronvall 1922 -2007
I skolan väckte han stor respekt med sin kroppsstyrka och som brådmogen yngling tangerade han juniorvärldsrekordet i diskus och tränade tyngdlyftning på Kynäs, familjens sjuttonhundratalsgård i Huddinge.
Konstnären på Norsta Aura.
Efter andra
världskriget började han måla
på allvar och gick på Edvard Berggrens elevateljé i Stockholm i fyra år.
Han lät sig också hunsas av Signe Barth något halvår innan han tog ut
sin egen kurs med upplevelsen av en stor van Gogh-utställning brännande
på näthinnan.
Han bestämde sig en dag för att cykla till Nordkap, och gjorde det.
Han gick till Kebenekajse långt innan det var särskilt inne att gå på tur i de svenska fjällen.
Han gick
sina egna vägar i den nordiska naturen och kom på femtiotalet till
Svalbard och fascinerades djupt av Blomstrandsglaciären i midnattsol.
Han blev bergtagen av polarljuset och glaciärisarnas blågröna skimmer.
Sedan dess har Åke Cronvall målat glaciärer.
Det är först de senaste åren han har börjat måla Raukar (stenstoder som gnagts fram ur den gotländska kalkstensplatta som stått upp ur Östersjön, men en gång för 440 miljoner år sedan var levande tropikhavsbotten med korallrev, som med tiden förkalkades och fossilerades och på sin techtoniska sköld gled alltmer mot norr).
Åke Cronvall kom till Fårö 1960 och som så många andra konstnärer blev han kvar där, sommar efter sommar.
De första
åren bodde han i ett jättelikt tält bland sanddynerna på Norsta Aura
men 1968 köpte han Marpes, en av Fårös största fastigheter, och kom
under en del år att bli fastboende på Fårö.
Hemmet kom att bilda ett naturligt centrum för Fårös många konstnärer,
musiker och författare och Cronvalls tunna rann.
Han byggde
och sålde hus på ärvda tomter i Huddinge och under långa somrar höll
han generös taffel på Marpes .
Men konstnärsskapet kom i kris.
Måleriskt
hade Åke Cronvall mycket litet gemensamt med den konstnärselit han omgav
sig med.
Den ”romantiska” fjällnaturen i hans stora oljor och de djupblå färgerna
hade litet anslag bland konstnärsvännerna och galleristerna under
sextio-sjuttiotalet.
Under några år kände sig Åke Cronvall såpass konstnärligt utanför, trots att han var en centralfigur i umgänget, att han en dag gav bort hela sin färglåda med oljefärger för många tiotusentals kronor till en för honom okänd målare som råkade komma förbi, där han i förtvivlan stod och målade en glaciär bland sanddynerna på Norsta Aura.
Det var en glaciär som han studerat på Svalbard och som gick under namnet "Tre Kronor" emedan tre mäktiga nunataks stod upp ur isströmmen.
Han gav upp måleriet.
Till yttermera visso slutade tunnan rinna. Han tvingades sälja Marpes och gick till sist i konkurs.
Det var hårda år i slutet av 80-talet.
Och det blev ännu värre in på 90-talet.
Konstnären
på familjens gård på Fårö. 90-talets första hälft. Picture: Tomas Brusell.
Det var då han började måla på nytt, med ett djupare allvar än någonsin – hans försörjning och överlevnad berodde på att han lyckades avyttra en och annan tavla.
Han hade en skara potentiella köpare sedan de första målaråren i Huddinge då flera av hans tavlor hamnade på bankkontor, psykiatriska kliniker och kommunala inrättningar.
Många av
hans gamla vänner återupptäckte honom och de senaste utställningarna på
Mölnor har varit succéer.
Konstnären och hans vän författaren. Mölnor 1999.
Picture: Tomas Brusell.
Med
stöd av dessa gamla och nya vänner fick han till slut resurser för att
mura färdigt den mycket stora öppna spisen i sin "Festhall" på Sike.
(Carl Mikael Bellman: ”...och svalan flög långt in i sal´n.”)
Efter
att Åke Cronvall återupptagit måleriet hann han göra ett antal mycket
produktiva resor
till Svartisen och Jostedalsbreen.
De blå jökelportarna och de blånande sprickorna i de väldiga isarna fick
honom att återuppleva sin krafts dagar.
De naturkrafter som fick isarna att dåna och bergen att rämna, välvde
också i konstnärens hjärta, som nu för evigt har slutat slå.
Breheimsenteret Jostedal. Picture: Tomas Brusell.
TVNorges Silje og Sigurd besökte konstnären i hans ateljer på Fårö och TV-programmet sändes söndagen den 18 februari 2001.
Tidigt självporträtt.
Sommaren 2001 ställde Åke Cronvall ut på Stora Mölnor tillsammans med Tomas Brusell och i den stora sommarvärmen njöt de bägge konstnärerna av gästfriheten där och hade förmånen att lära känna åtskilliga för dem tidigare okända fåröbor och också träffa massor av gamla vänner. Svalorna byggde under taknocken, 12 meter hög, och sjöng för dem hela sommaren.
13
oktober 2001 har Åke Cronvall vernissage i sin hemort - Huddinge.
¤
Åke Cronvall
1922-2006 Minnesutställning i blått -Vernissage
den 29 Juli 2007 kl 1500
Försmlingshemmet Fårö Kyrka